Vanligtvis tycker jag om att markera och skriva i min kurslitteratur, det känns så bra studentigt att ha sina egna ord i marginalerna. Nu läser jag en bok som jag inte markerar i alls, för i förordet fick jag en känsla av att det är en bok jag inte har något emot att sälja när jag är klar med den. Annars vill jag veta att när jag är klar med mina studier så kanske jag varken har jobb, möbler eller någonstans att bo, men jag ska ha en imponerande bokhylla, eller åtminstone imponerande böcker som borde vara i en bokhylla.
Den aktuella boken vill jag inte ha där. Kapitlet om liberalism handlade om socialdarwinism med ursäkten att liberalismen är så bred att det inte går att behandla hela. Nähe? Men ta klassisk liberalism då? Men nej, varför ta en del som folk inte är ovana vid att förespråka?
Kapitlet om socialism är precis utläst och det var utförligt, sjukt utförligt och vissa "vanliga missförstånd" var till och med förklarade. Jag bestämmer mig för att googla författarens namn.
Författaren "kom tidigt att sympatisera med marxismen". Så mysigt. Men jag ska inte klaga, killen "markerade distans till 1970-talets maoistiska och extremt egalitära riktningar", det känns ju bra.
Heja dyr socialistlitteratur! Men jag är öppen för andras åsikter. Särskilt när jag med mina, av skattebetalare, lånade och givna pengar måste betala för det.
Nu längtar jag lite efter att få läsa nationalekonomi. Men bara lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar